Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Susanna Sandberg: ”Vad är egentligen okej att säga till en patient?”

Ibland testar Susanna Sandbergs patienter henne, för att se om hon går i fällan och säger att de ser gamla ut. ”Jaså, är det en åldersvårta?” Det är som en sorts utmaning.

Publicerad: 9 september 2022, 11:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Foto: Fredrik Karlsson


Ämnen i artikeln:

Susanna SandbergToppnyheter Hud

”Du har en åldrad hud” fick min man höra av en hudläkare innan han fyllt femtio. Fläcken som togs bort var inte cancer och det var ju skönt, men kommentaren satte sig som en liten tagg i själen. ”Hen sa att jag har åldrad hud” gnäller maken fortfarande ibland när den olycksaliga kollegan kommer på tal. Jag förstår hur båda tänker, den ena ville varna för alltför lössläppt solbeteende, och den andra ville inte höra några tråkigheter. 

Nej, man vill inte höra att det finns ålderstecken i huden, eller någon annanstans i kroppen heller för den delen. Man vill ju känna sig ung och snygg och är man inte det så behöver ingen tala om det för en. Så med tanke på min man brukar jag vara försiktig med vad jag säger. Eller jag försöker i alla fall.

Läs mer: ”Vården borde klara sig utan superhjältar” 

Men vad är okej att säga egentligen?

En gång sa en läkare till min mor, som hade ammat fem barn, att hon hade ovanligt välbevarade bröst. Det gladde henne enormt, långt upp i ålderdomen. Vilken komplimang! Och av en kompetent bedömare dessutom. Jag tyckte att det var en ganska sunkig och oprofessionell kommentar, men jag kan ha fel och kanske förstod han att det var just det hon ville höra. Kanske sa han så till alla kvinnliga patienter. Lite härligt om det går runt en massa kvinnor och sträcker på sig, medvetna om att just deras bröst är ovanligt välbevarade.

Själv försöker jag vara professionell. En försiktigt positiv hållning, utan att överdriva, är min strategi. ”Det ser jättebra ut” är en favorit när jag inte ser några tumörer i huden. Fritt för tolkning.

Men ibland blir det helt fel förstås. Som när jag skulle göra hudöversyn på en ung man på frågeställning hudtumör. Alltså: jag letade tumörer. Han: naken, förutom kalsongerna, närgånget granskad av en främmande kvinna, alltså jag.

Finns det inga tumörer så är det glada besked, tänkte jag. Efter att ha gått igenom överkroppen med dermatoskopet drog jag ner kalsongerna (varför drog jag ner kalsongerna, så dumt, han kunde fått göra det själv) och sedan hörde jag mig själv säga: ”Ja, här fanns det ju inget att se”.

”Va, vad menar du med det?” sa han. ”Finns där inget att se?” 

”Ja alltså inga tumörer …” sa jag och skämdes så mycket att han började skratta. 

Ibland testar mina patienter mig, för att se om jag går i fällan och säger att de ser gamla ut. Om de är på det humöret. Det är som en sorts utmaning.

 ”Den här fläcken är helt ofarlig, den kallar vi för mjällvårta”, säger jag. ”Jaså, är det en åldersvårta?” frågar de då. ”Nej”, säger jag bestämt. ”Det är en mjällvårta”.

”Men det är väl sådana man får när man blir gammal?” fortsätter de. Då står jag inte ut längre utan hämnas: ”Bara om man har varit för mycket i solen”.

Det brukar tyvärr inte heller landa så väl. Jag måste fundera ut en annan strategi. Nästa gång ska jag säga så här: ”Åldersvårta! Ja just det! Konstigt att du har fått en sådan, de brukar ju inte komma förrän i 30-årsåldern. Jaså, är du 80. Det hade jag aldrig kunnat tro!”

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad

Läs fler gästkrönikor 

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Susanna Sandberg

redaktionen@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev