Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arbetsmiljö

Underläkaren: ”Jag vet inte varför de som jobbar i vården står ut med så mycket”

Publicerad: 7 september 2022, 04:00

Viktor blev utbränd innan han ens tagit examen och överväger att sluta.

Foto: Getty Images

Viktor, 28, visste tidigt att han vill bli läkare. Under åren som undersköterska blev det spikat. Nu kommer han från en sjukskrivning med planer på att bli programmerare.


Ämnen i artikeln:

DepressionAT-läkareToppnyheter ArbetslivToppnyheter

Han är en av flera, ännu inte legitimerade, underläkare som hört av sig till Dagens Medicin med funderingar på att hoppa av på grund av arbetsmiljön. Viktor är inte helt färdig med termin elva och har skjutit på sin examen. En nästan halvårslång sjukskrivning kom emellan. 

Första sommaren som underläkare var han på geriatriken där flödet av patienter slog rekord. Det saknades överläkare och underläkarna jobbade febrilt. 

– Om jag hann gå och kissa var det en bra arbetsdag, säger Viktor utan att överdriva.

De andra underläkarna jobbade kvar till sent. Själv ville han hem till sin familj och såg till att jobba klart på arbetstid, luncherna åts vid datorn. Han som brukat vara positiv och glad tappade all energi och kände sig som ett vrak. Han tog upp situationen med chefen men fick mest hejarop och smicker tillbaka.

På hemmaplan gick det utför. Han började sova dåligt, gick ner i vikt och hamnade i konflikter med sambon, som föreslog sjukskrivning.  

– Men jag visste ju att kollegerna skulle fått göra mitt jobb så det ville jag inte. När jag sen skulle tillbaka till studierna hade jag ingen lust längre. 

Efter samtal med studievägledaren fick han kontakt med psykiatrin för utbrändhet och depression.

Läs också: Var tredje ung läkare överväger att byta yrke 

Sommaren därpå jobbade han igen, nu på en internmedicinsk klinik på ett stort sjukhus. Viktor var glad och tacksam att vara tillbaka i arbete och hade energi. Arbetsbelastningen var lägre, det fanns i alla fall tid för toabesök och lunch trots ansträngt läge och mycket överbeläggningar. Men det var annat som frestade på. Känslan av att vara en slit- och slängvara, någon som inte räknas, som arbetsplatsen inte är till för. Han säger att han fick höra av en chef att han inte skulle bete sig som han gjorde utan ta mindre plats ”och låta oss överläkare sköta patientkontakten och fokusera på det administrativa arbetet”. Varför han upplevdes provocerande har han grubblat på men inte förstått. Han beskriver klimatet som hårt och kallt.

Att han bestämt sig, eller nästan bestämt sig, för att byta yrkesbana från läkare till programmerare beror till hundra procent på arbetsmiljön, säger han. Jourkomp på hundratals timmar och övertid man aldrig kan ta ut, att få sömnproblem, inte få äta, gå på toa och så allt ansvaret på det. Han vet ingen annan bransch där det är så illa ”utom möjligen den illegala byggbranschen”. 

– Jag vet inte varför de som jobbar i vården står ut med så mycket.

Han lägger sin dröm på hyllan för en lugnare arbetsplats, 40-timmarsvecka, möjlighet att träna, att ta hand om sin familj. Detsamma planerar många av hans studiekamrater att göra, säger han.

Men det är och har varit en stor livskris. All kraft han lagt på studierna, alla fina resultat, de sju år han delvis jobbat inom vården, bland annat tre år som undersköterska på akuten.  

– Jag tycker jättemycket om att jobba med människor men det är inte värt att bli den människa jag blev när jag jobbade som läkare. Varför upplevde jag det så lätt att vara undersköterska men så hårt att vara läkare? Jag har försökt analysera varför det blivit så här.

Han nämner en Facebookgrupp för läkare där många ställer frågan vad det för fel på just dem som inte klarar av arbetsbelastningen.

– Och det är precis min känsla, varför klarar inte jag det? Jag tänker att jag har en känslighet som gör att det är svårare för mig, men det är ju samtidigt därför jag har sökt mig till yrket. Jag vill göra gott för människor.

Fotnot: Den intervjuade personen är anonymiserad och heter egentligen något annat.

Läs fler intervjuer med läkare som överväger att hoppa av:

Specialistläkaren: ”Det är för många dagar som inte känns roliga” 

ST-läkaren: ”Man är väldigt utsatt och ensam” 

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

Susanna Pagels

Reporter

susanna.pagels@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev