Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arbetsmiljö

Specialistläkaren: ”Det är för många dagar som inte känns roliga”

Publicerad: 7 september 2022, 04:00

Klara, 52, orkar inte med pressen längre och vill nu efter två decennier byta yrke.

Foto: Getty images

Efter två decennier som psykiater håller Klara på att byta yrke. Hon orkar inte med pressen att jobba sena kvällar för att hinna. Hon vill hjälpa människor på ett annat sätt.


Ämnen i artikeln:

DepressionSjukskrivningLäkemedelToppnyheter ArbetslivToppnyheter

Sorgen ligger som en bordunton under hela intervjun, trots att hon låter samlad och aldrig ger efter. Hennes skäl att låta sig intervjuas är en tro på att det kan inspirera andra till förändring. Hon vet att många går i samma tankar.

– Det har blivit så tungt att jobba. Jag får ofta ångest och det är för många dagar som inte känns roliga.

Klara är 52 år och har försökt så länge på olika sätt att hänga i. Hon har varit sjukskriven för utmattning två perioder och kom till slut fram till att hon måste göra ett val.  

– Skulle jag jobba kvar som läkare skulle jag antingen vara tvungen att gå i pension vid 62 eller varva sjukskrivningar med jobb resten av yrkeslivet, säger hon. 

Mottagningen där hon arbetar fungerar förhållandevis okej, chefen är bra och medarbetarna fantastiska, säger hon. Men fem patienter per dag på en heltid blir för mycket med allt pappersarbete ett besök genererar. Vissa patienter är i total kris och ska ändå klaras av under ett besök. Många behöver sjukskrivas – en konst i sig, påpekar hon – diagnoser ska kompletteras, ny medicinering tänkas ut, det är ”papper, papper, recept, utlåtanden och sjukskrivningar”.  Administrationen tvingar henne ofta kvar vid skrivbordet till sent på kvällarna.

Läs också: Var tredje ung läkare överväger att byta yrke 

Det är inte bara det att hon dignar under dokumentationen som har lett till hennes beslut, viljan att hjälpa människor är en viktig aspekt. 

– Jag vill jobba med hela människan, fokusera på det friska och hjälpa henne att se sina problem och komma vidare, men det kan jag inte riktigt göra inom ramarna som läkare. Jag tar mig den tiden ändå men då hinns inte annat med under besöken. 

För att tiden skulle räcka skulle patienten bara få ta upp en sak per besök, ironiserar hon för att förklara en hopplös situation och drar paralleller till hur en del primärvårdsläkare nödgas göra. Ångesten tas vid ett besök, depressionen vid nästa och två månader senare ett besök för tvångssyndromet. 

Sedan en tid jobbar hon halvtid och pluggar halvtid, helt på egen bekostnad. Om ett år är hon legitimerad psykoterapeut.

– Många säger att jag är modig som sadlar om men jag gör det för min hälsas skull och för min överlevnad. Jag vill kunna gå hem och känna att jag gjort ett så bra jobb som möjligt. Jag vill lägga min tid på patienterna, inte på alla dessa papper.

Men hur det verkligen blir när hon är klar, vet hon inte. Sorgen är blandad med tvivel och uppgivenhet.  

– Jag vet ju inte om det här är det bästa beslutet men jag såg ingen annan väg att minska stressen och få sinnesro. Om det blir kapitalt fel får jag återgå till läkeriet. Eller bli uska på ett äldreboende som jag var i början av mitt yrkesliv. 

Fotnot: Den intervjuade personen är anonymiserad och heter egentligen något annat.

Läs fler intervjuer med läkare som överväger att hoppa av:

ST-läkaren: ”Man är väldigt utsatt och ensam” 

Underläkaren: ”Jag vet inte varför de som jobbar i vården står ut med så mycket” 

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

Susanna Pagels

Reporter

susanna.pagels@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev