Smärta vid höftartros minskade efter kortisoninjektion

Vid höftledsartros är grundbehandlingen patientutbildning, fysisk träning och viktminskning vid behov. Är det otillräckligt kan tilläggsbehandling med symtomlindrande läkemedel användas. Men kortisoninjektioner i leden rekommenderas inte, eftersom det saknar effekt eller bara ger kortvarig smärtlindring, enligt det nationella kliniska kunskapsstödet.

Nu har forskare i Storbritannien undersökt effekten av att ge patienter med höftledsartros en injektion med kortison och lokalbedövning i höftleden, utöver standardbehandlingen råd och patientutbildning, och drar från sina resultat slutsatsen att det är ett effektivt behandlingsalternativ.

Men så uppfattas inte studien av Maziar Mohaddes, docent och överläkare vid ortopediska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och ordförande för det nationella programområdet för rörelseorganens sjukdomar.

– Jag tycker att deras slutsats är alldeles för djärv. Jag ser det här som en studie som möjligen pekar åt ett annat håll än de riktlinjer vi har i dag, men inget som behöver ändra vår inställning om det inte kommer bekräftande studier, säger han.

Läs också: Magplask för blodplättar i vristen vid artros 

Studien omfattade 199 patienter med höftartros och åtminstone måttlig smärta. Patienterna randomiserades till en grupp som fick standardbehandlingen, en som utöver detta fick en ledinjektion med kortisonläkemedlet triamcinolon och lokalbedövningen lidokain och en grupp som fick standardbehandling plus injektion med bara lidokain. Injektionerna styrdes med ultraljud. 

Primärt utfallsmått var självrapporterad höftsmärta från 0–10 på en numerisk skala, NRS, under sex månader. Patienterna uppgav smärtan vid två veckor och vid två, fyra och sex månader.

Vid start var det genomsnittliga smärtvärdet 5,7, 5,7 och 5,8 i de olika grupperna. 

Beräknat under sex månader hade gruppen som fick standardbehandling en smärta på 5,6 i genomsnitt. Gruppen som fick injektion med kortison och lidokain hade 4,2 och gruppen som fick endast lidokain 4,7. Smärtminskningen var alltså 1,4 steg större i gruppen som fick kortisoninjektion jämfört med i gruppen som fick standardbehandling. Enligt studien är ett stegs skillnad kliniskt signifikant.

Läs också: Dags att sjösatta vårdförlopp för knäledsartros 

Skillnad i smärta noterades vid de två första mättillfällena och var störst vid två veckor. Vid fyra och sex månader var skillnaden inte signifikant.

– Studien tyder på en kort smärtlindrande effekt av kortisoninjektionen. Men det är oklart om effekten är kliniskt relevant och jag saknar en analys av om nyttan överväger de potentiella riskerna för patienterna och en diskussion om långtidseffekterna av kortisonbehandling, säger Maziar Mohaddes.

Det uppstod en allvarlig biverkning som bedömdes möjligen behandlingsrelaterad. Det gällde en patient med aortaklaffprotes som dog av bakteriell endokardit.

Att en injektion har stor effekt på upplevd smärta, förklarar den marginella skillnaden mellan injektionsgrupperna, menar Leif Dahlberg, senior professor i ortopedi vid Lunds universitet och medicinsk chef för företaget Joint Academy. Han menar också att den noterade smärtlindringen över sex månader har tveksam relevans. 

– Viss litteratur stöder att en skillnad på ett NRS-steg är kliniskt relevant, som de hävdar här. Men det är i lägsta laget. Med god effekt bara efter två veckor blir frågan hur ofta man skulle behöva ge injektionerna – studier visar att det kan vara skadligt för leden med många kortisoninjektioner. Jag är också intresserad av en kostnadsanalys eftersom det kräver en del i form av personal, lokaler och utrustning att ge sådana här injektioner, säger han.

Läs också: Kortisoninjektion skadar artrospatienters knäbrosk

Läs mer i abstract:

Zoe Paskins med flera. Clinical effectiveness of one ultrasound guided intra-articular corticosteroid and local anaesthetic injection in addition to advice and education for hip osteoarthritis (HIT trial): single blind, parallel group, three arm, randomised controlled trial. BMJ, publicerad online den 6 april. DOI: 10.1136/bmj-2021-068446