Få hela storyn
Starta din prenumeration

Rörelseorganen

Bilden av gikt som tjocka gubbars sjukdom lever kvar

Publicerad: 17 september 2021, 04:00

Bild 1/2  ”Vi vill prova att använda oss av en metod där patienter med gikt själva kontrollerar sina uratvärden med en hemmamätare i stället för att behöva gå till vården och lämna venösa blodprover”, säger Anna Svärd (till vänster). Valgerdur Sigurdardottir, läkare och Helene Sedelius, sjuksköterska, har deltagit i forskningsarbetet.

Foto: Henrik Hansson/Bildbyrån

Myter om gikt ser ut att finnas kvar i primärvården, enligt forskare i Dalarna, som undersöker varför patienter underbehandlas. De vill nu testa sjuksköterskeledda mottagningar.


Ämnen i artikeln:

GiktFalu lasarettReumatologi

Kungasjuka, portvinstå eller podager – folksjukdomen gikt har många namn och har historiskt kopplats samman med stort intag av alkohol och fet mat, vällevnad och frosseri. I dag vet man att andra medicinska omständigheter, som genetiken, väger tyngre.

Läs också: Nytt ljus på mekanismerna vid gikt 

Omkring 2 procent av befolkningen får sjukdomen, som ofta börjar i en stortå och återkommer i akuta skov, som dämpas med antiinflammatoriska preparat. Bakgrunden är att höga halter av urinsyra i blodet leder till sylvassa kristaller som orsakar smärta, rodnad och svullnad i leder och omgivande vävnader. Oftast drabbas män över 70 år men också kvinnor i äldre åldrar.  

Enligt Anna Svärd, överläkare på reumatologen vid Falu lasarett, orsakas höga nivåer av urinsyra ofta av genetiska faktorer och sviktande njurfunktion. Sjukdomen är svår att enbart livsstilsbehandla.

– Därför är det viktigt att man börjar se gikt som en kronisk sjukdom, som man kan bota, anser hon.

Men det finns också en kost- och motionsaspekt. Patienter uppmanas att minska intag av alkohol, särskilt öl, och animaliskt protein, att motionera regelbundet och om så krävs gå ned i vikt.

Tillsammans med specialistläkaren Valgerdur Sigurdardottir och doktoranden Helena Sedelius forskar hon på varför giktpatienter inte får läkemedel som dämpar urinsyraproduktion, i den utsträckning de skulle behöva.

En underbehandlad sjukdom

Att underbehandling förekommer är forskarna säkra på utifrån olika studier. Men hur omfattande den är vet man inte. 

 Anna Svärd och hennes kollegor är klara med en första intervjustudie bland distriktsläkare och sjuksköterskor i Dalarna, Värmland och Örebro. Hon vill inte lämna ut några data innan de publicerats. Men de tycker sig se att de seglivade myterna i vården består.

 – Det finns en tendens att läkare inte betraktar gikt som en kronisk sjukdom utan som något självförvållat, en syn som lever kvar från förr då skämtteckningar om gikt och tjocka gubbar förekom, vilket ger sjukdomen låg status bland vårdpersonal.  

Anna Svärd bedömer att det kan saknas kunskap om sjukdomens genes som kommit fram på senare år och kunskap om att sjukdomen är möjlig att bota.

 – En hel del sjukhusvårdas för attacker. Det är väldigt onödigt eftersom de i de flesta fall kunnat undvikas med rätt behandling, säger hon.

Undersöker hur patienterna upplever vården

I studien ska de också intervjua patienter om hur de upplever vården av gikt och varför de slutar med urinsyrasänkande mediciner.

 Bland annat finns det exempelvis en ökad risk för giktattacker, perioder då sjukdomen förvärras akut, den första tiden efter insatt behandling med uratsänkande läkemedel, uppger hon.

– Därför väljer många läkare att erbjuda vissa patienter att under perioden parallellt ta till exempel naproxen för att förhindra attacker.

Men om man inte informerar patienter om denna risk så kan det absolut vara ett skäl till att de slutar med den uratsänkande behandlingen, säger hon.

Efter nästa studie där patienter medverkar, ska gruppen gå vidare och designa och testa en mottagningsmodell ledd av sjuksköterskor ute på vårdcentraler. Den är inspirerad av ett liknande projekt i brittiska Nottingham, där specialutbildade sjuksköterskor löpande fick övervaka patienters nivåer av urinsyra och läkemedelsdoser.

– Vårt mål är att hitta en enkel lösning som inte kräver så mycket tid, men där man kan tänka sig giktsjuksköterskor likt diabetes- eller astmasköterskor som hjälper patienterna, förklarar Anna Svärd. 

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Monica Kleja

Reporter

monica.kleja@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News