Få hela storyn
Starta din prenumeration

Ledare

Lisa Blohm: Insikten om att vården pressas även med färre döda brister

Bland människor utanför vården är ”nästan ingen dör ju längre” ett argument jag hör ofta, skriver Dagens Medicins chefredaktör Lisa Blohm.

Publicerad: 15 september 2021, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dagens Medicins chefredaktör Lisa Blohm.

Foto: Gabriel Liljevall


Ämnen i artikeln:

CovidvaccinCovid-19

Knappt har orden om slopade restriktioner uttalats, så är det som om den 29 september redan var här. Människor ställer sig närmare i kassakön än på mycket länge. Det blir allt glesare mellan de omdebatterade munskydden. Jag märker själv hur det plötsligt åter känns oartigt att lägga ryggsäcken på sätet intill i kollektivtrafiken. Bilder av aktiviteter med andra är inte samma sociala ”no no” som de var tills helt nyligen.

För trots att den 29 september är utnämnd till dagen för upphävande av de flesta restriktioner, verkar själva beskedet ses som ett intyg om att sars-cov-2 är ett besegrat virus. Att de rapporterade svenska dödsfallen i covid-19 nämns i ental och att det på de flesta håll blivit en simpel sak att få en vaccin-tid omgående spelar säkert in.

Denna spridda ta-ut-i-förskott-mentalitet är oerhört mänsklig. Men hade det inte varit för den, hade det varit lättare att känna att beslutet att lätta på restriktionerna kom vid rätt tidpunkt. Nu är det bara att hålla tummarna för att den förtida avslappningen inte räcker för att sätta rejäl fart på smittspridningen igen. Och att de som hittills struntat i att pallra sig iväg för att få sin spruta inte avstår bara för att restriktionerna upphör.

Många i sjukvården uttrycker tveksamhet till tidpunkten för slopade restriktioner, även om åsikterna spretar.

Läs också: Fem vårdröster om de slopade restriktionerna

Jag delar farhågorna om att det är svårare att få människor som redan tidigare varit sena på bollen att vaccinera sig när det känns som att faran är över. Här krävs det både en hel del pedagogik och information för att sprida kunskapen om hur viktigt det fortfarande är att höja vaccinationsgraden. Och att få människor att inse att så länge man själv inte är vaccinerad, så går det inte att bete sig som om man är det.

Bland människor utanför vården är ”nästan ingen dör ju längre” ett argument jag hör ofta. Jag tror att det saknas full insikt om att vården kan vara pressad också när de riktigt allvarliga covidfallen är färre och dödsfallen få. Att även enstaka barn med mis-C efter covid-19 är en utmaning om antalet fall av RS-virus samtidigt stiger. Och att den belastning som delar av sjukvården utsatts för under pandemin inneburit att gränser tänjts till det yttersta.

Förhoppningsvis visar det sig i efterhand ändå att den 29 september var ett rimligt datum och att smittan hålls i schack. Tills dess borde jag kanske cykla.

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!  

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Lisa Blohm

lisa.blohm@dagensmedicin.se

Ämnen i artikeln:

CovidvaccinCovid-19

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News