Få hela storyn
Starta din prenumeration

Gästkrönika

Adel Abu Hamdeh: ”Vi behöver allt fler tangentknappande fingrar”

Adel Abu Hamdeh har en idé om hur dokumentationspåbuden uppifrån kan stävjas: Alla nya krav på dokumentation måste omräknas till personalkostnader.

Publicerad: 1 april 2022, 11:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Adel Abu Hamdeh, psykiater, Psykiatri Sydväst, Region Stockholm.

Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

Adel Abu Hamdeh

Jag dricker väldigt mycket kaffe på jobbet. Mer än jag borde. Jag har inte märkt att jag blir särskilt mycket piggare av det, däremot får jag halsbränna och en orolig mage. 

Jag har noterat att jag gör det som ett sätt att prokrastinera. Framförallt när det är dags för administration och dokumentation, skjuter jag uppgiften framför mig genom att fly till botten av en kaffekopp. Det är jag nog knappast ensam om att göra.

LÄS OCKSÅ: ”När hjärnan får bestämma vad pengarna ska gå till” 

Att administrationsbördan i vården måste minska har vi hört i minst tio år. Men det har väl mest varit tomma ord? Jag har då aldrig varit med om påbud uppifrån i vårdhierarkin som sagt att vi ska rationalisera bort administrativa uppgifter. 

Snarare är det tvärtom. Det är nya journalmallar och dokument som ska fyllas i på ett särskilt sätt och vid särskilda tillfällen med hänvisning till att det är bra för patienter. Att uppgifterna ofta redan finns dokumenterade spelar ingen roll, det ska i stället göras enligt en ny rutin så att dokumentationen kan mätas och följas upp.

Målvärden för hur mycket vi lyckas dokumentera sätts upp. Ju mer desto bättre. Vad som egentligen skrivs ner i journalen är sekundärt, det viktiga är att få upp statistiken för att detta anses visa att vården håller hög kvalitet. 

Ett av vårdens problem enligt min mening, är att vi konsekvent blandar ihop medel och mål. Målet, bättre vård, är svårt att mäta. I stället fokuserar vi på medel, dokumentation, och gör dem till mål.

Det är anmärkningsvärt att det i vården, som med konstant sparbeting annars är så kostnadsmedveten, aldrig finns en diskussion kring hur mycket nya krav på dokumentation faktiskt kostar. Man bortser från att det ju krävs personal för att journalföra och dokumentera. 

Samtidigt som man oroar sig för ökning av personalkostnader läggs mer arbetsuppgifter på personalen. Som om personalkostnader och dokumentation vore två helt separata saker som inte har någon som helst koppling till varandra.

Men det är ju förstås så att nya krav på dokumentation tar tid från annat. När administrationsbördan växer behöver vi allt fler tangentknappande och mus-scrollande fingrar i vården.

Jag har dock en idé om hur dokumentationspåbuden uppifrån kan stävjas: Alla nya krav på dokumentation måste omräknas till personalkostnader. 

Först måste en uppskattning göras av hur lång tid det tar att dokumentera på en patient enligt de nya riktlinjerna och vilken personalkategori som ska göra det. Multiplicera med antal patienter under en bestämd tidsrymd. Räkna därefter om det till personalkostnader. Alla nya krav på dokumentation måste därefter rymmas inom budgeten.

Jag rätt övertygad om att dessa enkla medel kan få stopp på onödiga dokumentationskrav uppifrån. Stigande personalkostnader är nämligen det läskigaste som finns.

Dessutom skulle vårdens utgifter för kaffe minska. Även där finns det mycket pengar att spara.

Adel Abu Hamdeh, psykiater, Psykiatri Sydväst, Region Stockholm

Läs fler gästkrönikor 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Adel Abu Hamdeh

redaktionen@dagensmedicin.se

Ämnen i artikeln:

Adel Abu Hamdeh

Dela artikeln: