Få hela storyn
Starta din prenumeration

Gästkrönika

”Patienterna tycker att det är rörigt”

Vad gör det för nytta när jag säger en sak och psykiatrin en annan och handläggaren en tredje och Arbetsförmedlingen en fjärde och mamma en femte, undrar Linda Hunter.

Publicerad: 22 april 2022, 10:24

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Linda Hunter, sjuksköterska i primärvården, Region Skåne.

Foto: Mathilda Ahlberg/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

Linda HunterPrimärvård

Biståndshandläggaren säger att den här killen är mycket svår och vi kan inte ta det här nu utan det får vänta till nästa år. Psykiatrin har sjukskrivit patienten för utmattning, det vet inte handläggaren om. 

Själv sitter jag med patienten Peter som inte heter Peter framför mig på ett hälsosamtal som vi erbjuder ungdomar i Svalövs kommun som inte klarat gymnasiet. Det är sällan någon rehabiliteras från en utmattning när man är uppe hela natten och spelar dataspel, dricker cola och inte träffar en annan människa på sex dagar tills man måste till affären för att köpa sin cola igen. 

Läs mer: Susanna Sandberg: ”Patienten får aldrig veta hur jag ser ut” 

Men hur hamnade vi här?  

I Svalöv har vi hållit riktade hälsosamtal med kommunens 40-åringar. När chocken över hur ohälsosamt de levde hade lagt sig, så började vi fundera på hur vi skulle kunna nå ut till fler. Vad ger det för effekt om jag på ett hälsosamtal på vårdcentralen pratar om nyckelhålet och så går personen till affären och så finns det inga produkter med nyckelhålet att köpa? Bara rostbröd och godis. Och tobaksavvänjarna i landet sliter sina hår men ciggen, den är rabatterad så att butikerna ska få in folk. 

Och apropå skilda budskap, vad gör det för nytta när jag säger en sak och psykiatrin en annan och handläggaren en tredje och Arbetsförmedlingen en fjärde och mamma en femte. Det är ju rörigt. Patienterna tycker att det är rörigt. Att ”bollas” mellan instanser och personer ger en stor frustration. Vi slösar enorma mängder resurser på denna fragmentering. Pusslet ligger där framför oss. Massa små bitar som alla är viktiga men fungerar som små öar av goda initiativ och vilja som sedan dör i havet mellan oss. Det får ”någon annan” göra verkar vara mantrat. 

Om vi alla, du och jag, tog upp en pusselbit och kopplade ihop den med en annan. Vad skulle hända då? I Svalöv har vi märkt goda resultat från samverkan. Att vårdcentralen tog kontakt med livsmedelsbutikerna i kommunen och satte upp tips på hälsosamma matvaror i butik gjorde att de livsmedlen sålde mer. Samarbete kring utsatta grupper, som ungdomar som är sysslolösa, har gett god effekt på deras hälsa och därmed arbetsförmåga. 

Samtal mellan vårdcentralen och kommunens folkhälsosamordnare har förstärkt samarbetet över dessa påhittade gränser och vi ser nu konkret, smarrig frukt som resultat. Och det är inte rymdforskning! Vi har börjat prata med varandra. När vi känner varandra och samarbetar så blir det allt svårare att skicka vidare till ”någon annan”. För nu har ”någon annan” ett namn. Det är inte längre ”kommunen” utan det är Karin och Niklas. Det är inte längre ”vården” utan det är Linda och Ahmed. 

Många gånger fastnar vi i den gamla goda byråkratin. Förmånsbeskattning, vem ska betala och vem ska bestämma. Det är lätt att gå tillbaka till gamla vanor. De ”där uppe” får fixa detta. De där politikerna, detta är deras problem. Men jag undrar ofta vad de ”där uppe” tänker. Vad vet de egentligen om Peter som är utmattad och svår och non-compliant? Tjock också. Jag träffade Peters mamma Anna och hon sa att Peter kommer aaaaaldrig att klara ett jobb, aaaaaldrig kunna laga mat, aaaaaaldrig pröva något nytt. Utdömd. Hopplöst fall. 

Nej, det är vi som är hopplösa. Folkhälsosamordnaren stod på stormöte och sa att ensamheten är ett problem, det ska vi ta tag i. När jag gick runt i hans korridor på kommunhuset och letade efter honom var det ingen som satt i samma korridor som visste vem han var. 

Och Peter som inte heter Peter? Jo, han var visst intresserad av matlagning och en hejare på att rita.

Linda Hunter, sjuksköterska i primärvården, Region Skåne

Läs fler gästkrönikor 

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Linda HunterPrimärvård

Dela artikeln: