Få hela storyn
Starta din prenumeration

Debatt

”Vem har egentligen makten i sjukvården?”

Maktlistans fokusering på överbyggnadens makt är olycklig och bidrar bara till att den befästs, anser Lars Jacobsson, professor emeritus och tidigare överläkare. (1 kommentar)

Publicerad: 10 september 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Lars Jacobsson, professor emeritus, tidigare överläkare och klinikchef, Norrlands universitetssjukhus.

Foto: Mattias Pettersson


Ämnen i artikeln:

Maktlistan

Dagens Medicin utser varje år de hundra mäktigaste makthavarna inom vården. Listan toppas i år av socialminister Lena Hallengren (S), generaldirektör Olivia Wigzell på Socialstyrelsen och generaldirektör Johan Carlson på Folkhälsomyndigheten. Sedan kommer tjänstemän i Sveriges Kommuner och Regioner, ordförandena i Vårdförbundet och Läkarförbundet och så småningom en lång rad sjukhusdirektörer, regiondirektörer och politiker.

Årets lista präglas av förståeliga skäl av pandemin, men det finns ändå anledning att ställa sig frågan vem som egentligen har makten inom sjukvården. Jag vill ifrågasätta den syn som Dagens Medicins lista representerar, nämligen att makten över vården sitter hos höga politiker och tjänstemän. Vilken makt har egentligen socialministern annat än den som lagstiftare, och lagstiftning är en långsam process. Men hen har ingen makt över ekonomin ute i vården eller vårdinnehållet, annat än som i pandemifallet genom extra medel från statskassan.

Läs mer: De är vårdens mäktigaste

Generaldirektörerna vid Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Inspektionen för vård och omsorg har heller inte särskilt mycket makt över hur vården bedrivs ute i landet annat än som policyskapare, och den rollen är svag och har tagits över av Sveriges Kommuner och Regioner. Sjukvårdspolitikerna har förvisso makt över ekonomin, men den är också begränsad till extra pengar i särskilt utsatta situationer. Regiondirektörer och sjukvårdsdirektörer har också begränsad makt över ekonomin som till den absolut största delen är ganska given utifrån regionens totala ekonomi och den långa tradition som sjukvårdsbudgeten oftast bygger på. Däremot har de makt över valet av verksamhetschefer.

Den faktiska makten över vården ligger hos verksamhetscheferna. Det är de som förfogar över de miljarder som sjukvården disponerar och det är de som har reell makt över vårdens innehåll på sina respektive kliniker. Här har skett en fundamental förändring från den tid då klinikchefen var chef i egenskap av att vara den mest erfarne överläkaren på enheten och i kraft av detta hade en tydlig auktoritet som ledare för den samhälleliga verksamhet som av allmänheten uppfattas som en av de absolut viktigaste. Sjukvårdspolitiker och administratörer har systematiskt ersatt den erfarne överläkaren som chef med betydligt mer följsamma verksamhetschefer. 

Många har påtalat hur sjukvården blivit alltmera ineffektiv. Vården producerar fortfarande högkvalificerad vård, men väntetiderna är långa och lidandet för personer i vårdköerna oerhört och dessutom helt onödigt. Om de resurser som faktiskt finns i form av välutbildad personal, lokaler, utrustning och behandlingsmetoder användes rationellt, så skulle köerna inte behöva vara så långa. Nu slösas resurser på otympliga administrativa system, onödigt omfattande dokumentation, överbelastade vårdprogram med onödiga utredningar och en okänslig personalpolitik som inte lyssnar på personalen. Detta är en konsekvens av den politiskt administrativa överbyggnadens maktutövning enligt ovan.

Om dagens verksamhetschefer skulle sätta sig emot den myckna byråkratin och alla möten och i stället tillsammans med sin personal bestämma vad man vill och kan göra för att möta det vårdbehov som man så väl känner till, så skulle mycket vara vunnet. Då skulle inte heller allmänheten hela tiden få höra från överbyggnaden att vårdkvalitén inte alls är hotad och att man inte känner igen beskrivningarna av hur belastad vården är. 

Sjukvårdsöverheten är alldeles för långt ifrån den kliniska verkligheten. Dagens fokusering på de centrala makthavarna, typ Dagens Medicins klassificering, leder bara till handlingsförlamning ute i verksamheterna. Förtroendet för sjukvårdspolitiker och vårdbyråkrati är lågt på vårdgolvet och det är olyckligt. Folk flyr från vården. Verksamhetscheferna är de verkliga makthavarna – de har bara inte förstått det och tagit sitt ansvar. Makten över vården borde alltså flyttas ned mot vårdenheterna. Därför är fokuseringen på överbyggnadens makt olycklig och bidrar bara till att den befästs. 

Lars Jacobsson, professor emeritus, tidigare överläkare och klinikchef, Norrlands universitetssjukhus

 

Dagens Medicin svarar:

Lars Jacobsson väcker en intressant diskussion om makt.

Verksamhetschefers samlade inflytande är naturligtvis mycket stort, men varje enskild verksamhetschefs makt över svensk sjukvård som helhet är begränsad. På en lista med namngivna personer och deras inflytande på vården i riket, blir det därmed svårt för en verksamhetschef att ta sig in.

Jag delar inte skribentens uppfattning om att vår maktlista skulle bidra ”till handlingsförlamning ute i verksamheterna”. Däremot delar jag bilden av att det finns olika sätt att se på makt.

 

Lisa Blohm, chefredaktör för Dagens Medicin

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-09-13

Lars Jacobsson tar upp en mycket viktig fråga som borde leda till en omfattande debatt. Han har helt rätt i sin beskrivning. Beskrivningen av maktstrukturerna i Dagens Medicin där drivande och utvecklare inom vårdprofessionen knappast alls syns och där makten egentligen borde ligga. Som det nu beskrivs i DM kan nog en anpassning ske inom vårdprofessionerna till de administrativa, organisatoriska och politiska maktstrukturerna. Administration, organisation och politik är naturligtvis viktiga i sig men balansen mot betydelsen av vårdprofessionens roll i sjukvården, har enligt min mening, underminerats påtagligt på senare år. Till detta bidrar även presentation av makthavarna i Dagens Medicin.  

Kurt Boman, senior professor, överläkare. Medicin-geriatrik kliniken, Skellefteå, Umeå universitet.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Maktlistan

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News