Få hela storyn
Starta din prenumeration

Arbetsvillkor

”Det knäckte mig att vi inte kunde rädda dem”

Publicerad: 10 juni 2021, 04:00

Undersköterskan Haimi Tirronen har fortfarande svårt att tala om tiden på infektionsavdelningen under pandemins första våg utan att bli gråtfärdig.

Foto: Josefine Stenersen/Bildbyrån

Undersköterskan Haimi Tirronen kommer till infektionsavdelningen på Sös i december 2019. Tre månader senare bryter helvetet lös.


Ämnen i artikeln:

SödersjukhusetCovid-19Region Stockholm

– Patienterna är så sjuka. Då har man ingen aning – hur man ska jobba, hur man ska hantera utrustningen. Allt är nytt. 

Orden flödar när Haimi Tirronen berättar om tiden som hon fortfarande har svårt att tala om utan att bli gråtfärdig. 

– Patienterna är ensamma. Man går in till dem, och vet inte hur länge man blir kvar. Jag försöker vara där, för att de är så sjuka. De har tagit bort syrgasmasken för att de är förvirrade, man vill bara hjälpa dem. 

Läs också: ”Det hjälpte inte – bilden kom tillbaka”

Hon och hennes kollegor räcker inte till. Det är så många svårt sjuka patienter som de behöver vara inne hos – samtidigt. 

– Det var det som knäckte mig. Vi gjorde allt vi kunde för att rädda dem, men det var för mycket. 

Många dör. Och när det händer har den vanliga ritualen frångåtts fullständigt. Vanligtvis tas en avliden patient om hand och rummet ställs i ordning för anhöriga. I början av pandemin var riktlinjerna att lämna kvar allt – slangar, venösa infarter och urinkatetrar – och lägga patienten i en stor säck. 

– I normala fall får en patient som avlidit ett värdigt omhändertagande. Nu var det var bara att dra igen dragkedjan, med allt kvar. Det var fruktansvärt. Först kom det svarta säckar, sen vita. Sen orangea.

Haimi Tirronen jobbar mer än heltid. Hon tar extrapass, jobbar heldagar, nätter. Hemma finns två tonårssöner som hon inte orkar prata så mycket med. Hennes man börjar hämta henne med bilen när hon jobbar kvällspass. 

– Det var alltid stress att komma hem och sova, för att komma upp tidigt igen. I vanliga fall tar jag mig hem med buss. Men nu hämtade han mig, varje kväll. Han såg att jag behövde det. 

Bryter ihop

En dag blir det för mycket. Hon är med kollegorna i personalrummet och måste springa till en toalett och låsa in sig. 

– Jag hade sett många kollegor gråta men jag hade själv aldrig brutit ihop på jobbet förut. Jag var helt slut. 

En kollega får henne att öppna dörren. Av en chef får hon ett telefonnummer till en psyko­terapeut, som hon sedan träffar två gånger. 

– Det var skönt att prata med honom.

Läs också: ”Vi kan inte vara svaga – vi vårdar”

Hon fortsätter jobba, men till slut får hon nog av infektionsavdelningen. Hon förstår att hon behöver byta miljö. Hennes dröm har alltid vara att jobba på akuten. 

– Jag gick bara dit och frågade vem jag skulle prata med. 

Sedan augusti jobbar hon på Södersjukhusets akutmottagning. Knappast en så mycket lugnare arbetsmiljö, men Haimi Tirronen stortrivs. 

– Man träffar olika patienter varje dag. Visst, det är covid där också, det är jobbigt. Men man tar hand om dem, och sen går de vidare, hem eller skrivs in. Allt går snabbt. Det är jätteroligt!

Svårt att släppa stressen

Men sömnen är fortfarande knackig. Arbetstiderna är oregelbundna. Hon har alltid haft svårt att sluta tänka på sina patienter, berättar hon. Stressen är svår att släppa, särskilt när hon kommer hem sent. Hon försöker lägga sitt schema så att det inte ska bli kväll–morgon, men det går inte alltid att undvika.

– Ibland fattas det folk. Man måste ju tänka på verksamheten.

Ibland vaknar hon av mardrömmar, men hon kommer inte ihåg vad de handlar om. 

– Då måste jag väcka min man och be honom krama mig. Kanske har det blivit oftare nu. 

Läs alla artiklarna:
”Man drömde om jobbet hela tiden”
”Det hjälpte inte – bilden kom tillbaka”
”Vi kan inte vara svaga – vi vårdar” 

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!  Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Sara Heyman

Teamledare – nyheter

sara.heyman@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev